Saknar gulliganerna....
Huga där skulle då jag inte sova över om jag slapp. Kanske är jag lite för bekväm av mig men jag är inte mycket för friluftsliv och primitiva utmaningar.
Som tur är så fanns det en sidobyggnad med lite bekvämligheter så de kan värma sig och gå på toa mm.
För blöta är de och givetvis hade jag packat för lite ombyte.
Så nu sitter jag här och undrar hur de har det, hur det skall bli inatt...de har sovit borta en endaste gång utan mig...och det var hos min brorsa.
Eftersom jag hade glömt deras gosedjur så åkte jag ut till Campingen och lämnade dem och för att se om Nikki ville hem (hon var lessen igårkväll och imorse). Det var blöta och rejält lortiga barn som mötte mig men de var oxå glada och ville stanna över natten. Jag är liiite tveksam om Nikki egentligen ville eller om hon bara sa mmmm för att hon kände sig tvungen. Det var med blandade känslor jag lämnade dem kvar med sina kompisar på Campingen...Dessutom så skall Micke iväg och jobba natt, så jag blir helt ensam...hu...hur mycket ångrar jag inte nu alla dessa skräckisar jag alltid envisas med att hyra.
Isch vad jag saknar dem och oroar mig...har riktigt ont i hjärtat och i maggropen...är jag sjåpig?!.
Jag vet att de kommer vara så stolta om de fixar den här natten, de måste ju bli stora och klippa av en del av banden med den här gammla hönsmamman...det är ju så det ska vara...men det är ju jobbigt ändå...De är ju alltid bebisar för mig.
Tänkte att nu skall scrappas järnet...men det är bara jobbigt att titta på alla foton av de där smilande och underbara ungarna som retar mig till gallfeber och får huvudet att koka rätt ofta numera...då önskar jag mig lite egentid...nu har jag det och då sitter jag här och gnäller....
Visar upp ett kort som jag gjorde för ganska länge sen...jag tänkte inte visa det för jag är lite missnöjd med det.
Att göra egna kort är svårt och jag beundrar verkligen er som har kläm på det. Jag övar på för det är väldigt roligt. Att måla och färglägga är också ganska avkopplande.
Ibland tror jag nästan att det är värre för mamman än för barnen att vara ifrån varandra sådär. Jag vet, för jag kände exakt likadant de två gånger jag har sovit ifrån mina killar. Det går nog bra, även om de säkert saknar dig också.
Tack för volvotipset! Vi har ju en buske kvar att döda - och en gammal volvo... Så, ja. Har redan påbörjat min låttitel-LO, men fastnat lite i planeringen, mest vid doodlingen faktiskt. Ha det bra, och utnyttja din ensamma kväll väl!
Ja, visst är du kanskelite sjåpig, vännen, men vem är inte det? Det är väl alla mammor :-) Jag blev nog lite extra sjåpig idag när Albin i lekens iver glömde sig och sprang rakt över vägen utan att titta sig för, och trots att han vet att han inte får gå över vägen själv, tillsammans med två grannbarn, mitt ibland höga täta oxelhäckar. Jag tog Agnes under armen och kutade efter och drog hela skräcksenariot vad som kunde ha hänt, med blod och död. Granntjejens ögon stod ut som tennisbollar, och Albin började stortjuta av blotta tanken på en ensam stackars mamma som fanns kvar och var tvungen att gråta varje dag i resten av sitt liv... Han lärde sig nog en läxa, för han kom att tänka på det vid tandborstningen i kväll och grät en skvätt då också...
Hoppas dina sötisar har haft kul på sin övernattning!
Kram
Jag tycker att du har lyckats alldeles perfekt med ditt kort! Snygga papper och snyggt färgglagt!
Jag tyckte kortet var jättefint! Håller med om att det är avkopplande att måla och fixa.
Hoppas det gick bra för barnen och mamman att sova ifrån varandra :-)
Må gott!
Aha, en liten harmmamma till, välkommen till klubben! MEN jag jobbar på det...
Kortet är ju jättefint, den stämpeln är verkligen söt!
Lillemor
Visst måste man få vara orolig när barnen inte är hemma... Det är liksom mammornas uppgift! :)
Vad mycket fint du har gjort sedan jag var här sist.
Du är verkligen jätteduktig!
Kram
Mette
